Guds Basuner!

Angel House International Missions Ministries r.f.
Boken, DVD, Sympfoniska CD-skivan, Musikalen, Television produktion
Projekt: 2009-2010

Förord:

Den unika och anmärkningsvärda ställning, som Negrospiritualerna har i den amerikanska andliga folkkonsten, är vida erkänd. Mindrre känd är den svarta folkliga predikan. Denna ytterst viktiga och ansenliga folktradition härör sej från de tidigaste svarta predikanterna före frihetskriget. Traditionen, som har sina rötter i presentationen av deras talkonst, har fängslat känslor och fantasier hos såväl färgade som icke färgade i mer än hundraåttio år. Under så som överfördes från predikant till predikant och från generation till generation.

För James Weldon Johnson (1871-1938) var den gamla tidens svarta predikarens klingande, starka stämma lik en väldig basun.

Den “mässade””, “klagade”, “vädjade”, “dånade”, “mullrade”, “dundrade”. Allt detta till Guds ära och till påminnelse och förmaning för syndare. “Guds basuner!”, hans uttrycksfulla beskrivning av dess färgstarka predikanter, som förkunnade Guds Ord såsom de uppfattade Det, samt titeln till hans kända diktsamling, grunder sej sålunda på dessas ursprungliga framställningssätt.

För att på rätt sätt kunna förstå och uppskatta predikotexterna-och själva Negro Spiritualerna- är det viktigt att djupsinningt granska dem på fullt allvar. Då upplever man deras måleriska och även primitiva säregenskaper som intressanta och en i grunden värdefull och djupt religiös innebörd får mycket mänskliga drag. De rent av naiva ord i någon sång får oss, som Johnson säger, förståeligt nog, att le; men han påminner oss de facto om, att “ingen del är tänkt som humoristisk”.

Även den glättigaste Negro Spiritualen är givetvis inte mer humorisktisk in sin grundton än Psalmen “Klappa i händerna” (Låts oss klappa i händerana).

I det musikaliska förverkligandet av: “Guds Basuner!”, rekommenderas därför en öppen och ärlig attityd. Taltexterna får framföras i all sin dramatik, men övertramp i uppträdandet bör undvikas. Infall, svar (såsom “Halleluja”-, “Ja, Herre”-och “Amen-rop) bör inte användas. Kören-”församligen” bör under de dramatiska delarna använda så litet som möjligt yttre hjälpmedel, såsom gunga, vifta med händerna, röra sej i takt med musiken osv. Behärskning i dessa saker förstärker helhetsinktrycket.

Den inledande bönledaren, som “traditionellt beredde väg för predikan” kunde, enligt uppgift av James Weldon Johnson, ibland vara en kvinna. För att få en dramatisk kontrast till stånd, har vi växlat om rollerna för predikanten (man) och bönledaren (kvinna) genom helt verket.

All rights for Performance, Recording, Publishing of any part of this work,
secured through : Angel House International Misions Ministries r. f. Finland
Christian-Charles Milton de Plicque: Project Concept and Production Consultant
Angel House International Missions Ministries r.f.
Shawnee Press and Penguin Publications, USA
(c) 2003
www.deplicque.net

By: James Weldon Johnson. Sermons and Prayers in Black Folk Art and Prose.
First “Live” Performance by the famous Fred Waring Pennsylvanians, on CBS Television, January 22, 1952